Jag går sönder.

Och jag trodde verkligen att jag skulle få hämta hem henne på lördagen.
Det är ju bara så jobbigt. Jag minns hur det kändes när Kizze togs bort och det spelar ingen roll att det "bara" är en katt. Man sörjer så. Kram till er alla
Men =( . Det ät så tungt å ledsamt såntdär =( Jag hade oxå en fin katt, en Manx/Skeppskatt som jag måste avliva, han blev knappt 1 år =( Saknar honom ännu å det är 3 år sen! Många styrkekramar till dig!
Åh nej :-(
Har tänkt mycket på dig och lilla Freja. Älskar ju katter och vet så väl hur ont det gör när de inte mår bra, och hur enormt ont det gör när man måste fatta Beslutet.
Kraaaam!!
Oj,oj, oj.
Den här gången kan jag ärligt säga att "jag förstår precis!" Jag trodde inte att det var möjligt att man kunde sakna och sörja en katt så mycket. pElle ligger fortfarande i frysboxen,den ute på gamla verandan, insvept i en blommig gardin och sen i en kartong, i väntan på att hamna i jorden.
Men det känns så definitivt då.
Usch, så jobbigt det är!
Det här är den värsta biten med att ha husdjur.
Man får vara glad åt allt annat ..., glädjen i att fått ha dem hos sig! Och att det blir ett värdigt slut. Kram på dig Jessica!